SOCKERDAMM – ETT SÄTT ATT BEKÄMPA Varroa destructor.

I American Bee Journal nr 6, 2000 beskrivs användning av sockerdamm (florsocker) som ett ekologiskt, icke-kemiskt sätt att bekämpa Varroa destructor. Begreppen ”ekologiskt” och ”kemiskt” kan säkert diskuteras. Det som den här artikeln skall handla om är att användning av sockerdamm kan vara en effektiv metod att bekämpa varroakvalstret, samtidigt som den är helt ofarlig för såväl människor som bin, och miljön i övrigt.

Finland

Försöket som nämns i ingressen utfördes i Finland 1996, och omfattade 12 bisamhällen som behandlades med sockerdamm i olika intervaller under juni månad. Det socker som det här talas om är av typen florsocker.

En av anledningarna till att denna typ av bekämpning prövades var, enligt artikelförfattaren, att det fanns ett behov av att förhindra att honung och vax kontaminerades av främmande ämnen. Bland de andra icke-kemiska metoder som prövats tidigare nämndes i artikeln upphettning av vuxna bin, upphettning av hela bisamhällen, borttagande av yngel, samt användningen av nätbottnar. Ingen av dessa bekämpningsmetoder föreföll att ensam ha tillräcklig effekt mot kvalstret. Studien i Finland avsåg att utreda huruvida sockerdamm ensamt var en tillräckligt effektiv metod mot kvalstret, och om behandlingen medförde sidoeffekter av något slag.

Damningen genomfördes med hjälp av en apparat med en sorts pumpanordning, och dammet applicerades ovanifrån i var låda. Ramarna skildes inte från varandra under behandlingen.

Försöksledarna kunde slå fast att behandling med sockerdamm var effektivt, men att metoden måste utvecklas och finslipas. Fler försök borde också göras för att utröna effekten under olika omständigheter, menade man. Man konstaterade också att metoden kunde användas när som helst under säsongen utan hänsyn till drag, och att någon resistens hos kvalstren inte skulle kunna utvecklas. Försöksledarnas uppfattning var att metoden med sockerdamm skulle kunna fungera som enda bekämpningsmetod mot varroakvalstret.

Florida

I American Bee Journal nr 5, 2004 beskrivs något som kallas “The Dowda method”. Tom Dowda är föreståndare I Floridas norra biodlingsdistrikt. Det handlar om några biodlare i Florida som hållit sina bin vid liv under en rad av år utan att någon annan bekämpning än med sockerdamm har förekommit. I just dessa fall har man i varje bisamhälle lagt ungefär 200 gram florsocker på ramarnas ovansidor, och sedan borstat ner sockret mellan ramarna. Då man använt nätbottnar så har väldigt många av de kvalster som befinner sig på de vuxna bina (”a vast majority of the mites exposed”) fallit ur kupan.

Gör detta en gång i veckan så behöver man (i Florida) aldrig mer använda ”kemikalier” för att bekämpa kvalstret, menar Jerry Hayes i American Bee Journal nr 1, 2005 s. 25. (Per Ideström´s anmärkning: I Florida finns väldigt mycket bin som dessutom flyger året om. Reinvasionen torde vara av enorm omfattning. I biglesa trakter kan det knappast vara nödvändigt att sockerdamma tillnärmelsevis så ofta.) 

Wyoming

Dennis Murrell i Wyomimg är en numera pensionerad yrkesbiodlare med över trettio år i branschen. Murrell har många strängar på sin lyra, se hans hemsida

http://wind.prohosting.com/tbhguy/index.html. Ett av hans intressen har varit just att utveckla metoden att sockerdamma bin för att på det viset bekämpa varroakvalstret.

Sockret som används är vanligt florsocker, men hur går det nu till? Den metod som Murrell använder handlar om att spruta sockerdamm på varje ram i kupan. Det är mycket viktigt att det just blir damm, eller snarast en sorts rök (se bilden) för att behandlingen skall bli effektiv. I puderform, eller ännu värre i klumpform, har sockret dålig effekt, menar Murrell. För bekämpningen tillverkas ett redskap bestående av en stor plastflaska (se bild) i vars lock många små hål har borrats. Mellan locket och flaskan skall en bit ”nylonstrumpa” anbringas. Flaskan skall bara vara 1/3-delsfylld med florsocker. Skaka flaskan kraftigt så att damm bildas i flaskans övre del. Tryck på flaskan medan du riktar den mot ramarna. Bara dammet, inte pulvret, skall ut ur flaskan.

Öppna lådan, ta ut två ramar och spruta sockerdamm i mellanrummet. Skjut ena ramen åt sidan och spruta på de obehandlade sidorna, osv. Man sprutar bara på ramar med bin på, och man börjar med den översta lådan och går neråt. Se till att alla bin är lätt täckta med sockerdamm. Blås kraftigt med rök i varje låda efter sockerdammsbehandlingen och till slut även i flustret. Binas rörelser ökar sockerdammets effekt, menar Murrell.  

Nylonstrumpa över öppningen och sedan på med locket. Murrells erfarenheter visar att behandling med sockerdamm är mycket effektivt. Enligt de tester han genomfört faller väldigt många kvalster redan den första timmen efter behandling, men ett tydligt nedfall fortsätter under ungefär 24 timmar. Sedan upphör nedfallet nästan helt under flera dagars tid. 24-timmarsnedfallet uppstår förmodligen när bina rensar tomma celler från döda kvalster, medan det omedelbara nedfallet består av de kvalster som satt på de vuxna bina. Murrell menar nämligen att ett dammat kvalster är ett dött kvalster, och så gott som alla de kvalster som sitter på de vuxna bina blir dammade.

Ett varroainlägg kan ibland medföra att bin fastnar under gallret. Även levande kvalster hamnar där. I ett obehandlat (med sockerdamm) bisamhälle kommer dessa bin snart att vara helt täckta med kvalster, men i ett sockerdammat samhälle inträffar detta aldrig! De dammade kvalstren faller bara ner och rör sig sedan inte mer, är Murrells erfarenhet.

Sockerdamm påverkar inte kvalstren i täckta celler. Därför måste behandlingen upprepas med vissa mellanrum. Teoretiskt tar man så gott som alla kvalster vid fyra behandlingar med fyra dagar mellan varje behandling. Murrell själv nöjer sig med tre behandlingar med en vecka mellan varje.

Jordbruksverket

Den lagstiftning som reglerar bekämpning av bl.a. ”varroasjuka” är SJVFS 1992:38 senast ändrad genom  SJVFS 2002:46. Den aktuella paragrafen lyder:

”42§  I bigård där varroakvalster förekommer skall bitillsynsmannen förelägga innehavaren av bisamhällena att bekämpa varroakvalster i bigårdens samtliga samhällen. Vid bekämpningen skall användas mekaniska metoder, t ex spärrbox, eller sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som får användas mot varroakvalster. Metoderna får användas enskilt eller i kombination. Valet av bekämpningsmetod skall tillsynsmannen överlåta på biodlaren. (SJVFS 1999:17).”  

En rad frågor inställer sig. Vad är en kemisk produkt (kemikalie)? Jo, all förekommande materia på vår planet kan sägas bestå av kemiska ämnen (som kan vara mycket giftiga), medan  kemiska produkter (kemikalier) har framställts av människan (av kemiska ämnen). Kemiska produkter kan vara antingen specialreglerade (bekämpningsmedel) eller allmänreglerade (alla övriga produkter). Ett bekämpningsmedel är en kemisk produkt som har tagits fram särskilt för att bekämpa någon typ av djur, växt eller mikroorganism, se Kemikalieinspektionens hemsida http://www.kemi.se/.

Paragrafen ovan medger användning av alla kemiska produkter ”som får användas mot varroakvalster”. Raffinerat socker torde vara en kemisk produkt, enligt definitionen ovan. Det är däremot inget ”bekämpningsmedel” i ordets tekniska betydelse. Utesluter lagtexten användningen av raffinerat socker? Är detta paragrafens syfte?

Vid mycket informella diskussioner med Jordbruksverket framfördes den synpunkten att det inte fanns mycket att invända mot användning av sockerdamm vid bekämpning av varroakvalster, under förutsättning att kvalsternivån verkligen hålls nere på låga nivåer. Huvudsyftet med paragrafen sades vara att verkligen tvinga alla biodlare att bekämpa kvalstren, men också att se till att inga ämnen används som kan kontaminera honungen eller andra kupprodukter.

Vid mycket informella diskussioner med Jordbruksverket framfördes den synpunkten att det inte fanns mycket att invända mot användning av sockerdamm vid bekämpning av varroakvalster, under förutsättning att kvalsternivån verkligen hålls nere på låga nivåer. Huvudsyftet med paragrafen sades vara att verkligen tvinga alla biodlare att bekämpa kvalstren, men också att se till att inga ämnen används som kan kontaminera honungen eller andra kupprodukter.

Till slut

Användning av sockerdamm är ett beprövat effektivt sätt att bekämpa Varroa destructor. Sockerdamning skadar varken bin, biyngel eller människor (använd dock andningsskydd). Sockerdamning kontaminerar varken vax, honung eller andra kupprodukter. Sockerdamning skadar inte miljön. Sockerdamning ger inte upphov till någon resistensbildning hos kvalstren. Sockerdamning är billigt. Florsocker är lätt att få tag på. Sockerdamning är aningen arbetsintensivt, och kräver tidsmässigt koordinerade insatser.

Om det är lagligt att använda sockerdamm vid bekämpning av Varroa destructor är en särskild fråga som inte är så lätt att besvara som man kan tro. Även om Statens Jordbruksverk inte reagerar häftigt om sådan bekämpning skulle äga rum, är det till syvende och sist rättsväsendet som bestämmer vad som gäller. Saken måste alltså upp till prövning. Alternativt så ändrar Jordbruksverket ordalydelsen i den aktuella paragrafen.

Rent teoretiskt skulle man kunna hävda att det handlar om en mekanisk metod då kvalstren förmodligen kvävs och/eller bringas att tappa fotfästet. Metoden skulle i så fall vara tillåten redan idag. Tidigare har försök gjorts med vetemjöl som också hade effekt mot kvalstret. Vetemjölet uppskattades dock inte alls av bina, medan sockerdamm kan fungera lite som drivfodring, menade försöksledarna i det finska försöket.

Källa : Per Ideström

© Föreningen Nordbi – http://www.nordbi.org/ – senast uppdaterad 2005-06-21 22:02

 

OXALSYRA  behandling 

Behandling med oxalsyra när bisamhällena är infodrade och yngelfria innebär en övervintring med mycket få kvalster och en låg kvalstermängd vid början av nästa säsong. Oxalsyra upplöst i en sockerlösning som droppas direkt på bina i kakgatorna är en effektiv, enkel och billig metod.

Var kan man köpa oxalsyra
Oxalsyra i koncentrerad form finns som vattenfri oxalsyra (C2H204) och oxalsyra-2-hydrat (C2H204*2H2O). Till framställning av brukslösningen skall bara den sistnämnda användas, den kallas också oxalsyra dihydrat, och är ett vitt kristallint pulver. Nitor oxalsyra är rätt oxalsyra.
Några biredskapshandlare saluför förpackningar med oxalsyra för tillagning av mindre mängder brukslösning.

Var kan man köpa den övriga utrustningen
I stort sett all utrustning för varroabekämpning kan köpas i biredskapsaffärerna. Om det inte går att köpa en doseringsspruta (50-60 ml) hos biredskapshandlaren så kan den köpas på t.ex. ett apotek. Även lämplig skyddsutrustning för hantering av oxalsyra kan köpas hos biredskaphandlaren, annars finns det att köpa i järn- eller färghandeln.

Tillblandning av brukslösning
Brukslösningen på den så kallade 3,2 % oxalsyra erhålls genom att blanda oxalsyrakristaller (dihydrat), socker och vatten i följande viktförhållande: 7,5:100:100. Blandar man 75 g oxalsyrakristaller med ett kg socker och en 

liter vatten erhålls 1,66 liter färdig brukslösning, vilket räcker till behandling av drygt 50 samhällen. Se till att såväl sockret som oxalsyran är ordentligt löst i vattnet. Det går naturligtvis att blanda till en mindre mängd lösning. Men då det är viktigt att få rätt koncentration på lösningen är det bäst, för att undvika mätfel, att blanda till en större portion. Den färdiga brukslösningen har kort hållbarhetstid och bör användas snarast efter tillblandning. Eventuellt oförbrukad lösning kan slås ut i diskhon och spolas ned med vatten.

Säkerhetsåtgärder
Man ska handskas försiktigt med oxalsyra i koncentrerad form. Det kristallina pulvret kan verka harmlöst, men det är klassificerat som hälsoskadligt och är märkt: ”Farligt vid hudkontakt och förtäring”. Man ska undvika kontakt med huden och ögonen, d.v.s. vara försiktig med damm! Använd alltid handskar och skyddsglasögon vid hantering av såväl oxalsyra i koncentrerad form som brukslösningen. Vid hantering av oxalsyrakristallerna, d.v.s. vid tillblandning av brukslösning, bör även ett andningsskydd användas (partikelfilter 2).

När är rätt tid för behandling
Eftersom oxalsyra enbart dödar kvalster som sitter på vuxna bin blir effektiviteten mycket lägre om det finns täckt yngel när behandlingen görs, det gäller även vid en liten yngelmängd. För att uppnå bra effekt av behandlingen skall den därför först genomföras efter det att allt ynglet har krupit. Ifall man inte vill vänta tills det sista ynglet har krupit, kan man innan behandlingen plocka bort de ramar där det finns lite täckt yngel kvar.

Hur görs behandlingen
Temperaturen vid behandling får inte vara under 0° C (se nedan för kommentar om temperatur) och oxalsyralösningen bör vara ljummen (c:a 30-40°C) när den appliceras. Tak och täckbrädor/-skiva lyfts av kupan och bistyrkan, d.v.s. antal hela ramar som bina täcker, uppskattas så gott det går. Dosen anpassas till bistyrkan och med en doseringsspruta droppas oxalsyralösningen på bina i kakgatorna. Fördela dosen på de kakgator där bina sitter, lösningen ska inte droppas i de tomma kakgatorna. Se dessutom till att så lite av lösningen som möjligt hamnar på ramlisterna. Behandling skall enbart genomföras EN gång. Kom ihåg att använda skyddshandskar och skyddsglasögon vid behandlingen.

Hur stor dos ska det ges
Lämplig dosering beror på bistyrkan (dvs. antal bin) och inte på antal ramar i kupan. Riktvärdet är 5,0 ml till en Dadantram helt täckt med bin på båda sidor. I praktiken kan man utgå från följande mängder i förhållande till samhällets storlek: litet samhälle: 20-25 ml, normalt samhälle: 25-30 ml, kraftigt samhälle: 30-35 ml. Med litet menas ett samhälle som kanske borde förenas inför vintern eller en avläggare på 4-5 ramar, med kraftig menas ett samhälle som har svårt att rymmas i en 10 ramars låda lågnormal. Ju noggrannare uppskattningen av bistyrka och dosering görs desto större behandlingssäkerhet uppnår man.

Källa SBR